Tillbaka till Rigoletto och sista spelningen med The Move

Nu är det ett bra tag sedan jag skrev något på den här sidan. Det finns ju några tillfällen kvar att skriva om. Alltså tillfällen på Rigoletto, Jönköpings popklubb i slutet av 60-talet. Om jag har fått rätt information så var den sista riktigt stora spelningen i december 1969. Popen var på väg att dö. Och sista bandet var The Move

Den var den tiden som man gärna (gärna och gärna förresten) gick i overall utan ärmar, när svenska popkillar började sjunga på svenska och protesterna mot Vietnamkriget växte. The Move, som hade haft sin stora hit ”Blackberry way” på tio-i-topp samma år, var det sista stora bandet på Rigo. Mycket sång och många bra låtar är vad jag minns. Men samtidigt hade man ju hört ryktena att Rigo skulle läggas ner, det kom för lite folk. Diskoteken hade slagit ut den levande musiken, det blev alldeles för dyrt att ha popband, när det ändå kom folk och dansade till en grammofon.

024

Vi var ju några som ändå trodde på att det bästa var levande musik. Man bildade band med musikintresserade kompisar, men speltillfällena blev färre och färre. Och varför stå och harva i en källare om man aldrig fick komma ut och spela.

När det gällde The Move, så tillkom det ju en medlem som hette Jeff Lynne. Detta var efter att de spelat på Rigo, så han var inte med den gången. Och tillsammans med Roy Wood och Beverley Bevan bildade han Electric Light Orchestra (ELO) och blev ju ett av de riktigt stora banden på 70-talet. Jag har aldrig upplevt ELO, men jag har lyssnat på halva gruppen innan de blev kända. Tack vare Rigo.

Blogglåt; ”Bitter fruit” med Little Steven

Totte

Annonser
Publicerat i 60-tals musik, Uncategorized | Lämna en kommentar

Att byta stege kan ge problem.

Sotaren kräver att det ska finnas bra takstegar och glidskydd när de skall arbeta. Arbetsmiljön och deras säkerhet anges som argument. Det är väl bra så, men vem har pratat om vår arbetsmiljö och säkerhet, vi som ska sätta upp dessa stegar?

Efter att ha lagt om taket på uthuset så skulle ju takstegen tillbaka. En tung järnstege som säkert har suttit på taket sen tidernas begynnelse. Men envis som man är så lutar man lättmetallstegen mot tagrännan och börjar kånka den tunga stegen uppför stegen. Då glider den rackarn och jag och järnstegen och lättmetallstegen faller till marken med en duns. Inget brutet, men inser varför sotaren har tjatat om glidskyddet. Till slut kom den tunga järnstegen på plats, men lite sned och skev och vind och inte helt tillförlitlig.

Men nu tycket sotaren att jag skulle byta ut den mot något modernare och säkrare. En sådan inhandlades på närmsta Lantmännen-affär. Att skruvhålen inte stämde överens, utan man fick ta fram borrmaskinen bara för att sätta ihop stegen sa de inget om i affären. Men efter några svordomar och enträget arbete så var stegen ihopskruvad. Nu skulle den bara upp på taket också. Med hjälp av lina, lättmetallstegen (som nu satt fast i nyinskaffat glidskydd) och den gamla stegen så klättrade jag upp på det varma plåttaket. Naturligtvis gör man sånt här arbete när det är soligt och varmt. Inga problem att komma upp, inga problem att dra upp den nya stegen, inga problem att fira ner den gamla. Då var det bara att sätta den nya på plats och förankra den väl.

Det var då det hände.

Den nya stegen fastnar i lättmetallstegen och vägrar röra sig. Det hade räckt att den flyttat sig trettio centimeter, men envist låste den sig. Där satt man på taknocken, ett ben på var sida om det varma plåttaket. Plötsligt spelas den gamla filmen ”Katt på hett plåttak” upp i mitt inre. Jag visslar och försöker på så sätt få hustruns uppmärksamhet. Det enda som händer är att fåren kommer, de är ju tränade på att komma vid visselsignal. Kanske kunde deras bräkande göra hustrun uppmärksam på min situation? Efter 15 minuters visslande och bräkande kommer äntligen undsättningen. Då var jag ganska mör i den bakdel man sitter på, och törstig. Men nu sitter stegen på plats, så nu kan sotaren få komma när han vill. Och beundra min nya stege.

Blogglåt; ”Here´s to life” med Tommy Körberg

Totte

20130709-135146.jpgDå var den äntligen på plats

Publicerat i Familjen, Personligt, Uncategorized | 1 kommentar

Har svenska rättsväsendet alkoholproblem?

Fick på posten en reklamfolder där de uppmanade mig att åka till deras gränsaffär och köpa alkohol. Jag skulle få det billigt, d.v.s. tjäna pengar på att köpa. Ju mer jag köpte, dessto mer skulle jag tjäna. Mmm, låter lite bakvänd matematik för mig. Men den fick mig att tänka på en rättslig historia som inträffade i Hälsingborgs tingsrätt.

En 23-årig man hade tagit med sig 200 liter vin och sprit, dessutom 2.376 liter öl i sin bil. Tullen tyckte att bilen verkade lite överlastad, och menade att avsikten var att smuggla in dessa drycker till Sverige, för att sedan sälja dem vidare. Men se det tyckte inte tingsrätten, utan de menade att en sådan mängd mycket väl kunde vara för eget bruk. Då började jag fundera över vad nämndemännen själva har för alkoholkonsumtion. 2.376 liter öl är utslaget på ett år (vi kan kanske räkna med en sådan här resa per år, även om det sägs att vissa personer gör sådana här resor ett par gånger i månaden) blir ungefär 6 liter om dagen, d.v.s. 18 stycken 33 cl-burkar om dagen. Om man då som tingsrätt tycker att det är en okej mängd för eget bruk, då tycker jag att gubbarna och tanterna i tingsrätten ska tänka över sin alkoholkonsumtion.

Till något roligare. Var och tittade på Galenskaparna och After Shave´s 30 års jubileumsshow i Göteborg i helgen. Vad mycket bra dessa personer har gjort genom åren! Man hoppas bara att den yngre generationen uppskattar bra humor, så att det finns möjlighet för nya komiker att leverera samma kvalitetshumor som dessa grabbar (och tjej). Men varför måste man servera vin i pausen? Det ser så fånigt ut när tanterna stjälper i sig ett glas rödvin (det gäller att hinna dricka ur innan pausen tar slut) för att verka belevade. För de hinner inte njuta av det. Ska de sen hinna på damtoaletten så är det kört, för kön dit är längre än pausen. Men har vi nu skaffat oss kontinentala vanor, så måste vi ju leva upp till myten att även vi svenskar är ett vinland.

Blogglåt; ”Nowhere in sin world” med Louis Hoffsten.

Totte

Publicerat i Personligt, Totte tycker | Lämna en kommentar

Gissa vad hustrun har tagit fasta på?

Det här måste jag pröva sa bödeln, hängde sig själv.

Hustrun och jag tittade på ett TV-program, där programledaren prövade olika metoder för att få kroppen att fungera bättre. Framför allt så hävdade han att det var bra att fasta, så han prövade olika kända och mindra kända metoder. Ett av de bättre resultaten nåddes om man fastade 2 dagar i veckan.

”Det ska vi pröva”, sa hustrun. Gör du det tänkte jag. ”Men vi måste göra det båda två, annars fungerar det inte. Jag vill inte sitta och titta på när du äter något gott.” Fast när hon märkte min tveksamhet så började hon istället övertala arbetskamraterna. De hade naturligtvis också sett det här programmet, och alla (nästan) tyckte att det var en bra idé. Och tycker arbetskamraterna att det är en bra idé, då är det en bra idé. Då räcker det inte att arbetskamraterna prövar, då ska även mannen pröva.

Så idag har jag ätit två kokta ägg (man får visst äta 600kcal om man är man). Och jag tror min själ att jag kan äta ett knäckebröd också innan jag går och lägger mig. I morgon får jag äta som vanligt igen, och visst längtar jag dit. Men hur har det gått?

Jo vars, inte så farligt. Visst finns det ett visst sockersug, men annars är det inte så farligt. Har t.o.m. kunnat jobba lite fysiskt utan att ramla ihop i en hög. (som jag brukar göra om jag inte får mat). Men det var bara en dag, nästa test blir på lördag, då är det dag två. Det här ska pågå i 5 veckor. Men mår man bättre, så varför inte.

Nu hade jag planerat att ha en massa bilder på mat, men jag blev så sugen så jag plockade bort dem.

Blogglåt; ”Ett stilla regn” med Ted Gärdestad

Totte

Publicerat i Familjen, Personligt, Uncategorized | 3 kommentarer

Kan man älska ett lag?

Efter en dag på vedbacken har hustrun och jag gått in i stugan. Nu har ju ”kaffekärringarna”, alltså Färjestad tillika hustruns favoritlag, blivit utslagna i hockeyslutspelet. Och det är ju slutspel i vinteridrotterna, och premiärer för sommaridrotterna. Det är väl bra, men var går gränsen mellan att stödja ett lag och ren idioti?

Kan ”kärleken” till ett lag bli så stark så man tappar omdömet helt, när det plötsligt blir legalt att tycka domaren och motståndarlaget kunde dö? Eller vad är orsaken till att man från läktarplats kan skrika ut sådana uppmaningar. De flesta av oss tar väl avstånd från dårar som den där argentinaren (tror jag att det var) som sköt ihjäl en spelare för att han gjorde självmål. Men trots att vi inte går till handling, är det rätt att verbalt skada eller döda en spelare från motståndarlaget?

För något år sedan när jag var i Malmö så kom Gais-supportrar gående genom gatorna på väg mot en match mot Malmö FF. Ett 25-tal supportrar omringade av lika många poliser, skalderade ”Zlatan suger kuk i Rosengård”. Trots att Zlatan flyttat därifrån för många år sedan. Men med så många poliser runt sig kände de sig trygga nog att reta malmöborna. Hade polisen tagit fikapaus hade säkert 25 små göteborgare tystnat och försökt smälta in i miljön.

Har vi blivit så oberörda i vårt dagliga liv, att enda gången vi vågar visa känslor är på idrottsarenan?

Två Tordsupportrar, brorsan och jag.

Två Tordsupportrar, brorsan och jag.

Då får vuxna män gråta när favoritlaget släpper in ett mål. Att männsikor torteras och dödas på andra platser i världen är inte lika känslosamt. Det är väl bra att man stödjer sitt lag, och visar känslor när det inte går så bra, men man måste nog också sätta in det i ett större sammanhang. Det är ju ändock bara en lek, även om det för många blir så mycket mer. Nu kan någon hävda att redan de gamla romarna samlades på arenor för att se män dödas och skadas i gladiatorspel. Ja, men de trodde också att jorden var platt, och någon utveckling hoppas man ju att människan genomgått.

Och av någon anledning måste supportrarna få dricka alkohol under matchen. Hänger det ihop?

Nu ska jag titta på Polen-Sverige i handboll. För tro inget annat än att jag är lite av en sportfåne själv. Och visst kan jag bli exalterad. Men inte vill jag se motståndaren död för det.

Blogglåt; ”See you tonight” med Green Day

Totte

Publicerat i Personligt, Totte tycker | 3 kommentarer

Lammritt

Ibland händer det lustiga saker i fårkätten. Ett litet lamm hade tagit sig upp på ryggen på en tacka. De gör så ibland, för det är väl mjukt och mysigt. Problemet i det här fallet var att det inte var ”mammatackan”, utan en annan tacka. När hon upptäckte att det inte var hennes lamm som stod på ryggen försökte hon naturligtvis skaka av sig det. Så det blev lite av rodeo i la´gården. Som tur var hann en av döttrarna föreviga detta. Ha det så roligt.

Nu är lammningen över för i år, det gick på en vecka, och allt fungerade som det skulle. Det blev fem svarta och fyra vita.

Några har efterlyst mer tankar om 60-tals musiken, så jag får väl försöka minnas tillbaka till ungdomsåren igen. Det kommer mer, kan man säga. Annars har dagen ägnats år Ge-Kå´s, vilket resulterade in en bok, en DVD och 8 CDn med Owe Thörnqvist. Så nu vet jag vad som blir kvällslektyren.

Totte

Publicerat i Familjen, Personligt | Lämna en kommentar

Snö och åter snö

20130313-175015.jpg

Publicerat i Familjen, Personligt | 1 kommentar