Eldsjälar i Unnaryd

 

Idag var vi, hustrun, svärmor och jag, på Brunnabackadagarna. Det ligger nämligen en gammal vattendriven såg strax utanför Unnaryd, och en gång om året så finns det några eldsjälar som startar upp den och tillverkar bl.a. takstickor. Nu kan man ju tycka att har man sett en såg så har man sett alla, men det beror ju på vad man såg. Vitsigt eller hur?

Men denna, lite öde belägna, plats lockar till sig massor av människor. Kanske inte så mycket för sågen, utan för att träffas. Och bland alla besökarna finns då dessa människor som ser till att allt snurrar, även vattenhjulet. De tillverkar stickor, ”brännmärker” dem, ordnar vattenrace, startar upp sågen och visar hur det gick till förr i tiden. Sen finns det de som kokat kaffe och bakat fikabrödet. Dessa eldsjälar, som vi ibland tycker är lite egna, gör ett arbete som vi inte skulle ha råd att betala. Tacket till dem är naturligtvis att det kommer besökare, och förhoppningsvis också några som tackar personligen.

En gång i tiden fungerade hela Sverige så. Biblioteken, fritidsaktiviteterna, studiecirklarna, kulturaktiviteterna, ja det mesta sköttes av eldsjälar. Sedan tog samhället över, och idag är det väldigt svårt att få människor att engagera sig i annat än sådant som ger egen njutning eller vinning. Man är med i ”Föreningen för lekparken på Gräsgatan” tills barnen är så stora att de slutat leka där. Då slutar också engagemanget. Man kan ju tro att samhället tog över många av dessa aktiviteter för att människorna inte orkade. Eller var det så de slutade engagera sig när samhället tog över? Idag räcker inte kommunens budget till det som människor frågar efter, om man får tro det man läser. Kanske skulle kommunerna istället ge eldsjälarna resurser att fortsätta vara eldsjälar.

Läste också att fotbollsspelarna funderade på att strejka för att de inte fick pengar till pension. Trots sina höga löner. Skälet till att de skulle ha så höga löner var ju att de bara kunde prestera under en kort period i livet. Då kan de gott betala in sina pensionspengar också. Eller sänk sina löner så arbetsgivaren (idrottsföreningen) får råd att betala in till pensionen så blir alla nöjda. Nej, den som har mycket vill ha mer.

Nu har jag försökt få in en bild på en eldsjäl från Brunnsbacka, men det fungerar inte.

Blogglåt; ”Jag behöver dig” med Haakon Pedersen.

Totte

 

 

 

Pallkragar, Bockmen och stora läppar.

Första maj-helgen bjöd på sol och värme, och därmed också arbete.

Medan jag höll till i skogen så skaffade sig hustrun en ”Pallodling”. Hon läser med förtjusning alla dessa trädgårdstidningar, och nu skulle grönsakslandet bort och ersättas med en solterrass (stavas det så?) och odlingen skulle inskränka sig till gräslök i små pallkragar. Det hade hon sett i tidningen. Och efter att införskaffat dem, målat dem, lagt ut markskydd, fyllt dem med fårgödsel och matjord, krattat och sått, så blev resultatet så fint så. Nu väntar vi bara på att det ska växa. Ni som kan se korten ser hur hustrun jobbar, medan ni som inte får med några kort kan tänka er hustrun i en grön sexig overall. Inköpt på Lantmännen 1981.

 

 

 

 

 

 

Har fått kontakt med en gammal musikkompis, och då börjar ju nostalgisnacket, bl.a. om Rigo i Jönköping. Vid sidan av alla stora engelska band, så uppträdde naturligtvis även svenska band. Men det är inte ett av de stora som jag minns bäst (med stora menar jag Shanes, Tages, Hep Stars o.s.v.) Nej, det var ett band från Göteborg, nämligen The Bockmen. Fråga mig inte varför jag fortfarande kommer ihåg detta band, men förmodligen tyckte jag att de var bra. De gjorde bara två skivor, varav jag äger en. (Alltså de tryckte fler, men ni förstår vad jag menar). En av medlemmarna i bandet var kusin med bröderna i The Caretakers (Jönköpingsbandet ni vet) och hade väl på så sätt fått spela på Rigo. De fick spela på ”Twistkulan” som lokalen på andra våningen kallades. Och där stod jag nog hela kvällen och tittade på basisten (Jarl Svensson) och försökte memorera alla basgångar. Vilket band som var det stora dragplåstret den gången minns jag inte, det var bara The Bockmen som jag lyssnade på. Det säga att bandet alltid uppträdde med grönt hår, men det har jag inget minne av.

Sen måste jag bara avslutningsvis säga att den elake person som lurat i unga flickor att det är snyggt med stora läppar borde betala skadestånd. Såg ett TV-program om några som skulle göra lycka i Hollywood. Visst förstår jag att man kan operera sig om man har problem med någon kroppsdel, men vi låter en massa utbildade läkare syssla med skönhetsoperationer bara för att förverkliga en sned skönhetssyn. Lägg kraften och pengarna på de som behöver det, inte för att skapa en yttre skönhet. De stackars flickorna ser ju ut som om de har en missbildning, och detta efter att de har opererat sig.

Blogglåt; ”Honey sweet honey” med Lena Ericsson.

Totte

 

 

 

 

Hur f-n hinner folk med att blogga och facebooka?

När jag lockades/lurades att börja blogga så sa alla, att det tar bara några minuter. Själva hade de flera tusen vänner på facebook och både bloggade och twittrade, skvittrade och fnittrade. Min tanke var ju att jag skulle dela med mig av mina musikaliska upplevelser. Men jag hinner ju inte.

Hela helgen har gått åt till att göra nya hagar till fåren. Det är dags att de får lite nya marker att vandra på så inte masken kryper in i deras små magar. Men det är ett tufft jobb att sätta upp fårnät. Sen vill hustrun ha sina stenar (sina stenar föresten, det är väl mina också) på speciella platser. Och när jag efter mycket joxande och trixande fått dit dem, ja då ska hon ha dom åt andra hållet. Kunde väl tro det.

Nu har jag fått lov att köpa en ny 4-hjuling. Hämtade den i lördags, en gul Can-Am. Så visst har det fått slita hårt redan första helgen. Och för att kunna försvara för hustrun att jag var i behov av en ny, så får man väl stå ut med att flytta på stenar. Här skulle jag naturligtvis haft en bild på det vackra ekipaget (alltså 4-hjulingen, inte hustrun) men som trogna bloggläsare (d.v.s. mina barn) så är det problem med bilder.

Nej, nu får jag sluta, har inte tid att sitta här. Ville bara berätta att jag fortfarande lever (det gör hustrun också) så får vi se när jag hinner skriva nästa gång. Tiraholmsteatern flyter på, och snart börjar det bli dags att boka biljetter.

Jag lyssnar nu på Melodifestivllåtar när jag sitter vid datorn. Jag har ju som vana att spela mina vinylskivor när jag sitter vid datorn, och nu har jag kommit fram till den hyllan med singlarna från melodifestivalen. Det måste vara år 1975 för dagens blogglåt blir; Ska vi plocka körsbär i min trädgård” med Ann-Christine Bärnsten.

 

Totte

Musikteatergruppen i Landeryd

Fråga mig inte vad jag gör för fel, men förmodligen bor jag för långt ut på landet. 

Det gör att bredbandet inte hänger med, för att lägga in en bild så tar det flera minuter, och oftast går det inte alls. Och har man då försökt lägga in ett foto trettiofem gånger, så ger man till sist upp. Men så plötsligt är det ett som fastnar. Då tror man att det går lättare med de andra. Tji heller. När man efter två timmar äntligen tycker att man är klar med sitt inlägg, och man publicerar det, då försvinner allt utan rubriken. Då gråter man, sliter av lite till av det lilla hår man har, tar en ny kopp te och säger att man aldrig mer ska försöka lägga in kort. Men sen sitter man där igen. Men nu skiter jag i det.

På annandag påsk blir det teater i Landeryd. Då spelar Musikteatergruppen upp sin pjäs ”Gränses passeras”. Det är en gammal pjäs, nån gång från 40-talet, så det blir lite annorlunda än vad man är van vid från den här gruppen. Men man har sprängt in lite sånger här och där, och moderniserat språket.

                                             Elin, Ida och Elina i repetitionstagen

Pjäsen handlar om vad som händer när vi dör. Är det så att vi då får betala för hur vi har levt vårt liv? Eller är det bara en fortsatt resa till en ny plats? Våra gener förs ju vidare, så kanske är jag bara en del av Adam och Eva, eller en amöba, beroende på om vi tror på Darwin eller Gud. Upplagt för diskussioner är det i alla fall.

                                                 Sofia sjunger inledningssången

Under skärtorsdagen övades det hela dagen, så replikerna bör sitta nu. Det är ett ganska bra jobb man har, när man får jobba med ungdomar som de här. Nästan alltid positiva, gör alltid det de ska och accepterar att en grinig gammal gubbe är med.

Under veckan som gick fick jag också kontakt med två gamla kompisar från Jönköping. Det är nästan 40 år sedan vi träffades. Då spelade de i popbandet Blues Condition, och en av dem spelar i ett coverband i Stockholm. Ni som undrar vad som hände med minnena från 60-talsbanden i Jönköping, som ju var anledningen till att jag började blogga, så kan jag säga att visst kommer det mer. Men det är inte lika roligt när man inte kan lägga in foton.

Just nu snöar det, och jag ska strax åka till Falkenberg.

Blogglåt; ”Carina” med Fyra Mas.

Totte

Tiraholmsteatern

 

Får man tälta på Teneriffa? Den lite underliga titeln bär årets Tiraholmsteater, som spelas 23, 24 och 30 juni (två föreställningar per dag). Ni som läst tidigare inlägg vet att det skrivits om, och bytts ensembel ett antal gånger. Men nu känns det som det äntligen har ”satt sig”.

Varje år så är det någon debutant som stiger ut på den gräsbeklädda scenen. I år är det inte mindre än två stycken. Petter Bäckman och Linn Thomasson heter de två unga skådespelarna som ska hjälpa oss att föra handlingen framåt. Petter hade jag i skolan i teater, och Linn var ju med i förra årets föreställning om popgruppen Plommons. Så lite vana har de. I övrigt består ensemblen av Rosian Robertsson, Anneli Alexandersson, Gert Paulsson, Natalie Vestberg och jag själv.

                                            En av veteranerna, Rosian Robertsson

Till slut kom föreställningen att handla om två unga personer som skall lura av en äldre dam hennes besparingar. Men en utsänd agent från försäkringskassan är samtidigt på jakt efter en av dem, för bedrägeri. Ni vet väl hur vanligt det verkar vara bland assistensbolagen att fiffla lite. Den gamla damen tror att de åkt till Teneriffa, vilket visar sig bara vara Tiraholm. Men det är ju inte så bara. Till detta har vi plockat två hurtfriska damer som älskar motion (och karlar),  samt en ung man på singelträff i Falkenberg, men då alla hotellrum var bokade tvingas han ta in på Tiraholms camping. Rörigt, men det ska det ju vara.

                         En av debutanterna (fast hon är ingen tant) är Linn Thomasson

Nu börjar det roliga arbetet med att få storyn att bli så där lagom skruvad, så publiken känner att de gärna vill komma tillbaka. Har du aldrig varit på Tiraholmsteatern, så tycker jag att du skall försöka få biljett (innan de tar slut). Om inte för teatern, så för den vackra omgivningen, Vickys goda fisk, eller bara en glass i glassbaren. Här nedan kan du se hur vacker Gert blir som dansälskande ungkarl. På bilden är också Petter, den andre debutanten. Återkommer med fler bilder från repetitionerna. Men innan dess har vi premiär för ”Gränsen passeras”, som spelas i IOGT-NTO lokalen i Landeryd den 9 april, alltså på annandag påsk. Klockan 18.00 är tiden.

Blogglåt; ”In Zaire” med Johnny Wakelin.

Totte

Är det konstigt att man är trött?

Nu är det några dagar sedan jag hade tid att sätta mig vid datorn. Först försvann telefonen. Inte själva telefonen, utan förbindelsen, det är något som varken jag eller tekniken begriper. Det brukar räcka med att han kommer hit, så fungerar telefonen utan att han behöver göra något. Sen var det ju det här med lammen.

Den som minns mina senaste inlägg så hade vi ju problem med en lammning (stavas det så? Jag har fått lära mig att man aldrig har två m eller n innan konsonant!) Veterinären var ju här, men det gick inte att rädda tackans liv, utan vi fick avliva henne. Men lammen lever. Och de små rackarna ska ha mat var fjärde timme. Så det blir att åka hem på lunchrasten och mata. Nu försökte hustrun och jag att dela upp det där, för att någon skulle få vila. Men det visar sig att det nästan är omöjligt att mata tre lamm ensam. Man har ju bara två händer, och det tredje lammet blir då väldigt närgånget om man säger så. Det känns som man har blivit småbarnsförälder igen, tre gånger om. När de lammen ska slaktas, så blir det riktigt dyrt kött, för räkningen från veterinären kom idag, och den var på över 4.000 kronor. I bästa fall kanske vi får 400 kronor lammet. Oftast inte ens det.

 

När det gäller teatern så fick jag Kustvärnet idag. Det är Hallands IOGT-NTO distrikts tidning. Där refererade de till mitt blogginlägg om hur svårt det kan vara att skriva teater. Men sen dess så har ytterligare en person hoppat av, så vad fick jag göra då? Jo, skriva om hela manuset igen. Nu hoppas jag att vi kan börja koncentrera oss på att repetera. När det gäller söndagarnas teatergrupp så har vi bestämt om uppspel på annan-dag-påsk ifall ni har vägarna förbi Landeryd. Det var den här gruppen som förra året gjorde en teater-föreställning om 60-tals bandet Plommons. I veckan fick jag ett mail från Eva Kroon i Plommons, där hon berättade att deras nya skiva var färdig. Inte dåligt av fyra tanter i 60-års ålder. Hon ville att Hallandsposten skulle göra en grej om den nya skivan, och vinkla den mot de här teaterspelande tjejerna i Landeryd, men det var inte tillräckligt mycket kultur enligt tidningen.

        Eva Kroon vid trummorna under inspelningen av nya CDn

På tal om kultur, idag har jag fått vara med kulturskolans lärare och spela musik på ett ålderdomshem här i Hylte. Jag känner att det blir alldeles för lite spelande för min egen del. Men dygnet har bara 24 timmar, även om man jobbar in lunchrasten. I morgon är det lördag, då ska jag sova, lösa Melodikrysset, sätta ljud och städa i teaterlokalen, laga mat till min hustru, klyva ved, plocka i ordning efter målaren (vi har tapetserat om fyra rum) och framför allt; MATA LAMM.

Blocklåt; ”R.O.C.K.” med Sha-boom.

Totte

Senaste nytt från lammkätten.

Efter en natt med alldeles för lite sömn, så var det dags att försöka ordna det bästa för våra tre små nyfödda lamm. Och den stackars tackan hade ju också haft en tuff natt.

På morgonen gick hustrun upp och såg till de små liven vid 6-tiden. Allt verkade bra med lammen, om än lite trötta. Värre då med tackan som inte såg så pigg ut. Ytterligare en timme senare, nytt besök i lagården. Och nu var det mer fart på ”bäandet”. Det var nämligen två nya små lamm som kommit till värden. Och den ”förlossningen” verkade ha gått smärtfritt. Två stora svarta lamm, som ni kan se.

När det gäller nattens trillingar så är det som sagt mest kris för tackan. Hon vill inte, och ligger mest. Veterinären har varit här idag igen, och mer medicin har plockats fram. Så nu är det sprutor som gäller. Men under tiden jag har varit och tittat till henne, så reste hon sig till slut och fick i sig lite vatten. Men äta vill hon inte göra. Varken pellets eller kraftfoder. Och framför allt inte hö. Lammen fick däremot dia, så det verkar gå bra. Och det är fantastiskt att se hur fort de repat sig, och går omkring på sina små ben. Den ena har vi fått linda benet på, för där har säkert det legat i kläm i ”mammas mage”, så det var snett. Det brukar rätta till sig efter ett par dar.

Här ligger det tre trötta ”bebisar”. En med benet lindat i blått. Och en trött mamma.

Jag fick åka förbi Lantmännen idag och köpa mjölkersättning ifall tackan inte får tillräckligt med mjölk för att föda tre lamm. Flasklamm är väl jättetrevligt, men jobbigt. Dessa lamm brukar ju bli så ”kelna” så man får ingen ordning på dem sen. Sen luktar det ju så illa av den här mjölkersättningen. Men vad gör man inte för sina fyrfota vänner. Nu väntar vi bara på att de andra ska sätta igång och lamma. Det märks att vi har en annan bagge, tre av fem har blivit svarta.

Godnatt från lammen.

Blogglåt; ”In my life” med Avenue

Totte